En av mina vetenskapliga idoler är Stephen Wolfram. Jag hörde först talas om honom 2002 när han publicerade boken A New Kind of Science. Mer om denna nedan.
Wolfram är ett matematiskt underbarn som disputerade vid 20 års ålder (!). Vid 22 års ålder tilldelades han MacArthurstipendiet (kallat The Genius Award). Efter en dispyt med hans universitet (CalTech) angående rättigheterna till programvara slutade han och under 80-talet forskade han inom andra områden – främst Cellular Automata. Han anses vara en av de viktigaste inom detta område.
En populär applikation av Cellular Automata är Conways Game of Life:
En enkel regel som tänder eller släcker rutor i en matris baserat på om deras grannar är tända eller släckta. I exemplet ovan ser vi sex ”generationer” i en sådan automation. Principen bakom Cellular Automata är att allting i naturen kan beskrivas som en serie händelser där varje tillstånd påverkar nästa, som påverkar nästa, som påverkar nästa etc.
Wolfram publicerade – efter åratal av arbete i hemlighet – år 2002 boken A New Kind of Science (ja, den ligger i sin helhet online!).
En ny typ av vetenskap. Kaxigt. Inte nog med det.
Boken, som är på 1280 sidor, publicerades på hans egna förlag. Inget av materialet var granskat av andra forskare. Han stipulerade i boken att:
There is a common style of understated scientific writing to which I was once a devoted subscriber. But at some point I discovered that more significant results are usually incomprehensible if presented in this style. For unless one has a realistic understanding of how important something is, it is very difficult to place or absorb it. And so in writing this book I have chosen to explain straightforwardly the importance I believe my various results have. Perhaps I might avoid some criticism by a greater display of modesty, but the cost would be a drastic reduction in clarity.
På ren svenska: Jag har varken lust eller ork att visa falsk blygsamhet eftersom jag vet att jag har rätt. Det är bara att gilla läget. Frågor på det?
Heh. My kind of science.
I boken, som var tvungen att tryckas med speciell tryckteknik för att fånga alla grafiska detaljer, förklarar Wolfram ett antal obegripliga saker:
- Universum är ett stort tickande program
- Det händer bara en sak åt gången, men å andra sidan är universums ”samplingsfrekvens” grymt hög. Detta innebär att allt som vi upplever som kontinuerligt och sammanhängande egentligen är diskret.
- Fri vilja. Tungt så det förslår…
- Han beskriver strängteori, systemvetenskap och ett antal andra milstolpar som ”Past Initiatives”
Hans arbete blev naturligtvis recenserat och kritiserat men också hyllat.
Jag har läst boken flera gånger och hittar varje gång nya intressanta, fullständigt hjärnsmältande påståenden. Jag kan varmt rekommendera den om man är lite vetenskapsnörd eller bara nyfiken på hur ett modernt geni med en massa pengar kan roa sig med att försöka beskriva sin världsbild.
Wolfram har, för att kunna skriva boken, utvecklat programmet Mathematica som är en kommersiell succé och som används av matematiker världen över. På senare tid har han utvecklat sökmotorn Wolfram Alpha som har ambitionen att organisera all världens kunskap. Kaxigt igen.
Jag tänkte belöna de som orkat läsa ända hit med ett alldeles färskt TED-talk med Stephen Wolfram. En av våra vetenskapliga superstjärnor. Varsågoda:
Tror du på det? Tror jag på det? Ingen aning. Spelar ingen roll. Det är väldigt intressant ändå…