Det är ingen som diskuterar att 1900-talet tillhörde västvärlden. Väst upptäckte oljan, byggde infrastrukturen som möjliggjorde för Västeuropa och Nordamerika att bygga världens högsta välstånd.
Men, precis som Teo och Fredrik Härén talar om så har västvärlden stagnerat. Har du inte sett Fredrik Härén läsa lusen av den svenska kunskapseliten så rekommenderar jag att du poppar lite popcorn, lutar dig tillbaka och kollar in mästerverket nedan (del 2 finns på Youtube).
Developed countries. Yes! We made it! We are now developed!
Den övriga delen av världen hade kanske under denna period inte den relativa politiska stabilitet som västvärlden och de gamla kolonialmakterna hade. Inte heller de ekonomiska förutsättningarna för att på allvar konkurrera med den alltmer aggressiva och snabbväxande industrialismen i väst. Dessa länder döptes till U-länder. På 70-talet fick vi i skolan lära oss att U stod för Underutvecklade. På 80-talet var den politiska korrektheten något mer polerad och U betydde då helt plötsligt Utvecklingsländer. På engelska används begreppet Developing countries. Länder under utveckling, alltså.
Hans Rosling föreläser om att U-länderna nu har kommit ikapp och inte längre förtjänar namnet ”developing countries”. Jim O’Neill, ekonom och forskare på Goldman Sachs myntade termen BRIC redan 2001. BRIC står för Brazil, Russia, India och China. Länderna som kommer att dominera vårt innevarande århundrade.
Tror ni mig inte? Kolla in suveräna filmen nedan från Kina. De bygger ett hus från scratch på 6 dagar. En villa? Nej, ett 16-våningars hotell!
I västvärlden betraktar vi BRIC-länderna som ”våra nya marknader”.
Det är fel.
Det är vi som är deras nya marknad.
P.S. Detta påminner mig förresten om en liten skröna jag skrev för ett tag sedan (som du antagligen inte läst om jag ska tolka min statistik rätt). Jag hoppas det jag skriver där är rejält fel…