Category Archives: Jag rekommenderar

Twitter for Mac – första intrycket

Idag har Apple lanserat sin AppStore för Mac. En fantastisk funktion som kommer att förändra hur vi hanterar våra datorer och deras mjukvara.

Det första jag installerar är naturligtvis den otroligt efterlängtade Twitter for Mac (ja, efterlängtad av mig i alla fall…). Det är ju så att Twitter köpte företaget Atebits (Loren Brichter) som låg bakom dels Tweetie för Mac och även den omåttligt populära Tweetie 2 för iPhone.

Som macanvändare har jag använt Tweetie sedan jag fick min dator för 15 månader sedan. Den har det överlägset bästa användargränssnittet av alla twitterklienter för Mac. Tyvärr hamnade den snart lite efter på feature-sidan. Listhantering, retweets, länkförkortare etc. Detta var saker som konkurrenterna snappade upp och införde i sina appar.

Det ryktades om att Tweetie för Mac skulle försvinna i och med att Twitter köpte företaget. Men så igår kom nyheten att Twitter skulle lansera en officiell app i nya AppStore för Mac. Och att det skulle bli ”Tweetie 2.0″!

Sagt och gjort, jag installerade den och har nu kört en timma med nya klienten. Och vad tycker jag då? Först det som är bra:

  • Den är sjukt snygg
  • Den är snabb
  • Den har ett lysande användargränssnitt
  • ”Tweetie”-känslan finns kvar

Men, det är några saker som jag fortfarande saknar (saker som jag har vant mig vid hos andra klienter):

  • Autocomplete av @-namn
  • Autocomplete av hashtaggar
  • Automatisk #-tagg vid replies
  • Bit.ly-support (eller vilken som helst). Nu kör appen med Twitters egna. Man kan se när man skriver hur många tecken som är kvar (den räknar ut hur kort den kortade länken blir on-the-fly).
  • Frikopplade sökfönster som var en bra feature i Tweetie är nu borta

Som sagt. Jag tror att det kommer att komma en ny version ganska snart. Mitt intryck är övervägande bra.

Du trodde att DU var målmedveten

Jobbar du mycket? Mitt i karriären kanske? Satsar på något? En idrott? Är du målmedveten? Vet du vart du är på väg? Bra i så fall.

Men det finns de som gör mer. Det där lilla extra som normala människor inte kan identifiera sig med, uthärda eller ens förstå. En av dessa är illusionisten David Blaine.

Jag har aldrig, aldrig förr sett en sådan vinnarskalle, en sådan målmedvetenhet. David Blaine hade bestämt sig för att hålla andan längre än någon annan. I 17 minuter. Enligt läkarna löper man risk för hjärnskada vid 5 minuter. Kolla in följande – helt otroliga – TED Talk där han beskriver hur han gjorde:

Denna film kommer du att vilja dela med dig av, eller hur?

Mashuppåttjack

Jag fick ett tips på Facebook av Benny Skogberg (@bennyskogberg på Twitter) om musikvideon nedan. En fullständigt lysande mashup av Stayin’ alive och Another brick in the wall. Kolla så förstår du vad jag menar. Välgjort och snyggt:

Och börjar man leta hittar man snart fler guldkorn. Eller vad sägs om Weezer, Joan Jett och Queen?

Och till sist, den grymma kombon Thunder Busters:

Jag är så grymt imponerad av dessa! Dagens mashuppåttjack helt enkelt!

Dialog, tack!

Nu när jag har hållit på att blogga ett tag. Inte ännu ett helt år, men en bra bit på väg. Jag har passerat både 100 och 200 inlägg och jag känner att jag börjar få kläm på hur det fungerar i bloggosfären. Och vad är det då för kläm jag har fått? Inte så revolutionerande, rent klämmässigt, men ändå en samling (för mig) viktiga insikter.

Bloggen är inte en krönika. Inte en tidningsspalt. Inte en insändare. Nej, ett blogginlägg är – förhoppningsvis – inledningen till ett samtal. Ja, eller kanske fortsättningen i en pågående diskussion. Ni fattar.

Som så många redan skrivit om – mycket bättre än vad jag skulle kunna – är bloggens kvintessens dialogen, inte texten. Möjligheten för en läsare att föra ett (offentligt) samtal med skribenten. Möjligheten att med teknikens hjälp skapa och utnyttja länkar mellan texter, åsikter och argument. Skillnaden blir tydlig när man jämför med till exempel en insändare. Insändarsidan i lokaltidningen är linjär. Någon skriver en spalt, någon skriver ett svar och så fortsätter det.

Bloggen är inte linjär. Bloggen är mycket större än summan av sina texter. Och en enskild blogg är inte sällan bara en liten del i ett mycket större samtal. En konversation som förs på multipla arenor, i kommentarsfält, på Facebook, på Twitter och via inlägg. Tack vare smarta verktyg kan text som är relaterad samlas ihop och presenteras för en läsare. Kolla till exempel på verktyg som Disqus och Backtype som samlar relevanta kommentarer även om de publiceras på andra ställen.

Communicare necesse est

Och det är därför jag vill passa på att lyfta ett ämne som jag tror behöver lyftas lite då och då. Dags att fylla på bränsle i bloggtanken, helt enkelt. Och det bränslet är – just det – dialog. Jag skulle kunna skriva en halvbra harang om varför detta behövs och varför det är viktigt. Men som ingenjör tror jag på maximet ”fixa inget som fungerar” och därför vill jag istället att du läser Ulrika Goods alldeles utmärkta upprop ”Jag fiskar efter kommentarer”. Allt som behöver sägas finns där. Och när du har läst det, lägg in en påminnelse i din kalender så att du läser om det var tredje månad. Det behövs.

Utbildning vs kreativitet

Detta kan inte sägas nog många gånger. Sir Ken Robinson är fullständigt lysande. Sir Ken Robinson är fullständigt lysande. Sir Ken Robinson är fullständigt lysande.

Jag har tidigare tipsat om en av RSA Animates utmärkta illustrationer/filmer (också om kreativitet, faktiskt). De har hur många filmer som helst och de är alla helt otroliga.

Denna film är en animation av ett föredrag där Sir Ken förklarar utbildningens historia och varför vårt skolsystem ser ut som det gör. Och också varför det borde göras om. Kolla, lyssna och njut:

Och om du inte har sett det så måste du också se hans numera klassiska TED Talk ”Do schools kill creativity?”. Förresten, har du redan sett det, se det igen. Jag kan se det hur många gånger som helst.

Ni som läst bloggen tidigare känner kanske igen ämnet. Jag har bland annat tagit upp kreativitet och skolan i inlägget Take the red pill och matematikelitism i inlägget Det var svårt för mig – det ska vara svårt för dig också.

Ni kan förvänta er fler inlägg i framtiden, förresten. Ingenting är så viktigt som att våra barn växer upp och faktiskt blir bättre vuxna än vad vi är. Och även om jag inte kan säga det lika bra som Sir Ken och bröderna Härén så kommer jag att säga det ändå.